Tiden snabbspolar sig själv...

Vaknade faktiskt skapligt idag. Trots att jag var vaken till kl. 03,20 inatt. Låg och läste ut min fullständigt urusla kriminalroman. Game over, på den skitboken!

Hela denna dag har jag och barnen tittat på Desperate Housewives boxen. Då gick tiden fort. Jag tror att timvisaren snabbspolat sig själv när jag insåg att kl. var 18,00. Jag bara älskar den serien. Gabrielle Solis... vilken skön människa! Självsäker, snygg, rak på sak och helt hänsynslös...

Har lyckats duscha idag också. Utan att ramla. Duktiga jag! Idag har Felicia hjälpt mig mest här hemma. Jag tycker hon är så duktig. Kan inte sluta berätta för hela världen hur mycket jag älskar mina barn och hur stolt jag är.

Felicia 11 år, är en riktigt duktig tjej. Hon vet precis vad jag tycker om och inte. Är alltid steget före mig. Så jag behöver aldrig tjata eller be henne om något. Hon ser. Ser vad som behövs göras. Ser vad jag behöver. Läser mig som en öppen bok. Mamma är ledsen nu. Mamma är glad. Mamma är orolig. Mamma är lugn. Har full koll på läget.. på allt! När jag inte kan ta hand om min familj eller mig själv ens... så är det hon som tar över! Alla i familjen verkar gilla läget och gör som hon säger, trots att hon är minst i familjen. Antar att alla är glada över att någon tar vid när jag inte kan eller orkar vara mamma, militär, sjuksköterska, städerska, terapeut och allt annat jag känner mig som i denna familj.

På kvällen kom min pappa förbi. Pappa Agne. Han är inte min biologiska pappa på pappret. Det får duga med att han är min biologiska pappa i mitt hjärta. Han är även min bästa vän! Han av få människor som känner mig riktigt väl. Han av få anhöriga jag har kvar... Jag älskar honom och vi kommer varandra närmre för varje dag som går. Han finns alltid vid min sida. Hjälper mig och min familj i alla lägen. Klagar aldrig över något utan ser bara möjligheter i allt. Han är för mig den bästa pappa man kan ha. En manlig förebild. Pappa Agne! Jag är så glad att du finns i mitt liv!

Nu serveras det visst kvällsmat i soffan! Min man har efter en jävla massa svordommar och stön från köket, lyckats laga schnitzel o makaroner. Fantastiskt så duktig han är! Först var han och lyfte lite skrot på gymmet. Nu sitter han och vräker i sig smörig pasta med massa vitlöksdressing och mangoraja. Nu tar han om också! Dubbelmoral på hög nivå. Värre än mig! Om jag tränar, så belönar jag mig efteråt med god mat. Vi är ganska lika jag och min man! Lika feta och båda älskar mat! Jag älskar honom, mest av allt!

Nu när denna dag snabbspolat sig fram... så är det väl dags att sätta sig upp lite i soffan. Bara sitta här ihop, hela familjen, samlade.Lugnt och stillsamt... Perfekta familjen! Näe.. antagligen blir det att slåss om vilken kanal vi ska se på och vem som får makt över fjärrkontrollen. Zappa... zappa... zappa! Tur att det inte är min röst som är kass (utan bara ett ben). När ljudnivån blir olidlig och tjafset i soffan urartar är det mamma Eva som ryter i... Kan ni hålla käften! Välj en kanal. Sitt ordentligt i soffan. Skärp er! Kan någon vara snäll och hämta kaffe till mig? Ingen går... Nä, självklart inte! Chefer brukar inte vara populära! Inget undantag i denna familj. Nån måste ju ta kommandot. Vara boss, militär och mamma!

Eva