Välkommen till min blogg...



Den handlar bara om mig, mitt liv och mina tankar. Vanliga tankar om hur saker känns och upplevs. Inget påklistrat och perfekt liv. Bara enkla nakna sanningen om livet. Livet som jag upplever!!! Mitt liv - Mina tankar!

Och så innehåller den givetvis några skopor Shabby Chic...

Välkommen att läsa och ni får gärna skriva en kommentar, då blir jag extra glad!

... Kraam Eva




fredag 5 augusti 2011

Fredag 5 augusti, blandande känslor...

Euforisk den ena stunden och sorgsen den andra. Bägaren rinner liksom över eller torkar ut. Sällan är jag mittemellan. Idag är jag euforisk! Min fina vän Sandra ska komma hit och hälsa på mig. Det var min första tanka när jag vaknade. Sandra, en underbar vän i alla lägen.

Måste försöka duscha idag. Luktar svett, piss, skit vademekum. Vädra täcket och snygga till mig. Då får jag känslan av att allt blir lite bättre.

Har fått låna en pottstol som är placerad i vardagsrummet. Känns ju fräscht att sitta där och kissa! Ja, nr 2 gör jag på toaletten. Men det är väldigt bekvämt att hela tiden slippa springa (äh, jag menar hoppa) till toaletten. Ett glas vatten. Toaletten. Ett glas vatten. Toaletten... ja, så där håller jag på.

Pottstolen placerade barnen i duschen och visp så gick det hur bra som helst att sitt duscha. Kunde till och med raka mig under armarna. Fantastiskt så duktig jag är. Fräsch och nyduschad! Lite deo, parfym och make-up. Dagen är räddad.

Innan min olycka var jag hemma med mamma med "vård av anhörig". Min mamma har nyligen gjort en höftoperation och har samtidigt sjukdommen " Alzheimers". Min pappa är också sjuk och har inte haft möjligheten att ta hand om mamma några dagar. Nu är mamma på ett kortidsboende och pappa kan fokusera på sig själv en tid. Välbehövligt för honom och oss andra närstående. Har i förra veckan fått alla papper om min o mammas sjuktid, som ska skickas in till försäkringskassan. Tänkte jag skulle ta mig i kragen och försöka fylla i dom. Vilket projekt!

Nu känner jag mig sorgsen igen... Har inte kraften och orken med allt detta känner jag. Allt är rörigt. Papper och intyg och telefonkö till försäkringskassan. Du är nr 58 i kön. Just nu har vi 21 handläggare som jobbar. Du är nr 52 i kön. Vi arbetar så fort vi kan. Suck!

Men nu är allt ifyllt. Förmodligen inte rätt, men jag har gjort ett försök. Bra Eva! Nu är jag stolt igen... för ett tag.

Nu ska jag äta lite och sen ska jag sätta mig på altanen med mina tidningar som min vän Jessie köpt åt mig. Nu känns allt bra igen. Ska ringa mamma snart! Hon känner sig nog ensam.

Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna något här!