Välkommen till min blogg...



Den handlar bara om mig, mitt liv och mina tankar. Vanliga tankar om hur saker känns och upplevs. Inget påklistrat och perfekt liv. Bara enkla nakna sanningen om livet. Livet som jag upplever!!! Mitt liv - Mina tankar!

Och så innehåller den givetvis några skopor Shabby Chic...

Välkommen att läsa och ni får gärna skriva en kommentar, då blir jag extra glad!

... Kraam Eva




tisdag 2 augusti 2011

Söndag 31 Juli, Cashewnötter, gamla snusar och en dusch

Fortfarande samma piller. Oxycontin, Oxynorm, Oxycondone mot smärta, Alvedon och Pronaxen, Innohep Injektionsspruta i nedre magvalken för att förebygga proppar, Zolpidem att sova på, Citalopram o Oxascand mot oro och nedstämdhet, Cilaxoral Orala droppar mot förstoppning. Det är väl halva Kronans Droghandel som passerar genom min kropp just nu. Inte konstigt att man blir nedstämd, orolig och får förstoppning när man vet att det är narkotikabelagda läkemedel som man proppar i sig. Jaja, inget ont utan att det har något gott med sig. Jag är lugn som en filbunke. Kan man få en årsprenumeration på dessa piller?

Idag ska jag duscha (det var nästan en vecka sen). Luktar svett och sjukhus inne på min lilla sal! Caschewnötterna(jag fick av barnen)har jag delvis tappat ut på golvet. Har fått en egen fläkt som gör att svettdoften sprider sig i hela rummet och nötterna åker fram och tillbaka på golvet. Nu kaffe! Det smakar sjukhus. In med en snus. Den smakar också sjukhus. Ut med den igen, jag mår illa. Slänger den bland alla andra små påssnusar och inser att jag har snusat 17 snusar på två dagar. Var är städerskan? Jag mår illa.

Kl. 19,00 Dusch! Oh, herregud. En stor sopsäck är tejpad runt benet. Jag vältrar mig ur sängen som en valross. Blå nattskjorta, sjukhustrosor och ingen bh. Orakad och luktar svett. Jag måste ha en Postafen, innan jag spyr på mig själv. Ett tryck på röda knappen och Postafenen är serverad. Åh, vad duktig jag är! Jätteduktig!

Jag hoppar in med beta stödet på toan. Krånglar av mig nattskjortan och de fula bomullstrosorna. Jag är anfådd och yr. Om jag bara hade vägt 30 kg mindre. Slår ner min feta bak på en metallpall i duschen och känner mig som en pensionär. Min inlindade byddnadsställning på benet kånkar jag upp på toalett ringen (måste vara i högläge). Det snurrar till i huvudet, jag får tag i duschdrapperiet och lyckas (utan att vandalisera hela badrummet) hitta rätt balans på pallen. Doften av Wella sprider sig i badrummet och jag njuter och tänker: Fan, vad duktig jag är. Jag duschar, alldeles själv!

Innan sängdax tar jag min Innohep spruta i magvalken alldeles själv. Nu är jag så där duktig igen! Sjuksköterskan Maria berömmer mig och jag blir stolt. Duktiga jag!

Eva




2 kommentarer:

  1. Helena Thun Westerberg3 augusti 2011 kl. 07:19

    Det var ju inte någon fördel precis, att vara mer än måttligt överviktig och lära sig/orka hoppa på kryckor...
    Johans mormor hade ett beta stöd stod i källaren som jag gladeligen lånade hem!
    Hör av dig om du behöver men du kanske fick med dig ett hem... :)

    SvaraRadera
  2. Det är kämpigt ja... uhwa! Jag har fått låna ett beta stöd från sjukan. Tack fina du!

    SvaraRadera

Skriv gärna något här!