Slutet gott - Allting gott!

Ronden kom vid 10-tiden. Nu gällde det att bita ihop och visa hur bra jag var i benet. Nu var tiden inne för det stora testet. Kunde patienten vicka på tårna, vinkla foten lite och böja på knät? Jag var stel som en pinne i benet efter gårdagens kraschlandning. Hade legat vaken hela natten och övat på att försöka mjuka upp benet igen, men det gjorde ont.

Jag visade mina färdigheter och bet ihop tänderna så att jag fick kramp i käften. Läkaren tittade en lång stund på mig och sa: Jag hörde att du hade ramlat i natt. Ja, svarade jag. Jag blev visst lite yr, men det var ingen fara jag slog mig inte, ljög jag! Uch, vad dålig jag är på att ljuga! Han fortsatte titta på mig (det kändes som en evighet), sen sa han: Då så, då får du åka hem i eftermiddag! Yes, tänkte jag!

Jag hann äta lunch, dricka kaffe och lösa lite korsord, innan min man kom och det var dags för hemfärd. Jag packade ihop mina tillhörigheter och rullades ut till bilen i rullstol.... Invalidos! Det tog ett tag att försöka knöla in mig i baksätet med foten i högläge, men det gick tillslut!

Stannade på vägen och köpte kebabrulle. Jag orkade inte ens halva... Väl hemma, hade barnen städat hela huset, bäddat med täcken och kuddar åt mig i soffan och gjort ett jättefint fotokollage på vår familj. Då blir man glad! Underbara ungar!

På kvällen var det dags för min dagliga dos av morfin, alvedon och..... sprutor! Sprutor ja, var var dom då? Personalen hade "glömt" att skicka med dom. Det är "Innohep"-sprutor som är mot blodproppar. Jag ska ta en varje kväll i magen. Jätteviktigt! Jag fick givetvis panik som vanligt och målade upp värsta scenariot att jag skulle dö. Ringde sjukan direkt! De sa att det var jätteviktigt att jag tog dom varje kväll och bad så hemskt mycket om ursäkt. Sen meddelade dom att dom skulle skicka sprutorna direkt, med taxi hit ut till Väle.

Mycket riktig... taxin med kom och min kväll var räddad! Lugn igen! Slutet gott - allting gott!

kram o godnatt Eva