Fredag 19 augusti - Framsteg

Sovit som en stock hela natten. Vaknade av doften av morgonkaffe, macka och kokt ägg. Vilken service här är. Foten var svullen men mycket mer rörlig. Allt kändes sååå mycket bättre. Jag tvingade mig själv att tänja ut musklerna och senorna i foten och ignorerade att det stramade och värkte i ärren på benet. Den smärtan var ingenting emot den jag känt för några dagar sen. Illamåendet har också upphört och jag känner att från och med nu kan allt bara bli bättre.

På fm tog jag en dusch. Det gick hur bra som helst, jag klarade det helt själv. Personalen va

r förundrad över hur snabbt jag återhämtat mig. Jag blev stolt över mig själv. Vid lunchtid hörde jag hur någon satt och spelade piano i samlingsrummet. Nyfiken som jag är, tog jag mina kryckor och gjorde en ansträngande uppoffring och hoppade dit. Det var en gammal tant på 90 år, håret vitt och det spretade åt alla håll. Hennes rynkiga, smala händer gled över tangenterna så lätt.... Hon spelade gudomligt vackert. Hon satt där med två av sjuksköterskor och läste dikter som hon själv hade skrivit. Hon läste dom helt utantill och spelade låtar på pianot som hon komponerat själv. Vilken underbar människa! Jag satt där och lyssnade till hennes låtar till dess att det var dags att äta lunch. Potatis och skinksås och grönsaker.

Efter det kom min fina vän Tove, på besök. Hon hade med sig en stor godispåse (som jag på em tryckte i mig), tidningar och en bok "Kvicka kvinnors kluriga klokord". Där stod många bra och kloka ord. Bl a

- Inom mig lever en mager kvinna som desperat vill komma ut. Jag brukar trösta henne med kakor.

- Att ta medicin är inte roligt. Men att ha roligt är bra medicin!

- Ibland måste du säga nej till andra - för att säga ja till dig själv!

Kul att ha lite rolig läsning när man ligger här. Tove är en fantastisk vän som jag lärde känna på mitt jobb. Men det känns ibland som om vi känt varandra hur länge som helst. En sån där vän som man inte behöver prata väder och vind med, utan bara kan säga uppriktig hur man mår. Hon lyssnar, ger goda råd och finns alltid där! Är det inte underbart med sådana vänner? Jag tycker det i alla fall. Tack, Tove!

Senare kom även svärmor och barnen på besök. Då blev det inte godis utan två persikor...ha

ha ha! Hon är väl för skön. Jag saknar dom. Barnen. Jag saknar min man, mitt hem och min lilla Piffi. Men med mina framsteg så får jag nog komma hem snart! Gud, vad jag ska gosa med min lilla tibbe då... Hon betyder så mycket för mig!

På kvällen låg jag uppe och såg en värdelös film. Blev så besviken att jag var tvungen att se nästa film också. När den var slut var kl. visst 04,00 på morgonen. Ups! Dags att sova kanske! Japp. God Natt! Eva