Hysteriskt sammanbrott...

Åter tyst i huset! Alla sover - utom jag! Nu får jag tid till att tänka på vad som hänt igår o idag... Ja, vad har hänt igentligen??

Igår tror jag att jag fick ett nervöst sammanbrott eller något likanade!? Svårt att säga faktiskt, men jag kände bara en jävla frustration inom mig. Vet inte riktigt var all den ilskan kom från, men kom gjorde den, det blev familjen varse. Samling vid middagsbordet på kvällen. Alla satt som på nålar. Knäpptysta. Petade i maten och man kunde höra varenda tugga som togs. Nu fick det fan vara slut på tjafs och tjat här hemma. Där for näven ner i bordet. Om någon hade något att invända fick det vänta för nu var mamma arg. Inte ens min man sa något.

Jag var helt enkelt trött på att han jämt skulle behöva göra allt här hemma. Trött på att be om hjälp om precis allting. Det känns inte som en långvarig lösning, med tanke på att det känns för mig, som om jag aldrig mer kan stå på den här fotjäveln... Ja, ungefär så började väl min predikan! Tyst blev det. Tyst var det. Jag fortsatte....

.... Vi är en familj. Jag tar er för givet, precis som ni tar mig för givet när det gäller att få mat på bordet, rena kläder, skjuts till era aktiviteter mm. Nu är det ni som hjälper oss här hemma är det uppfattat. Barnen satt tysta o nickade. Svara för helvete! Jag kände mig som en militär när ett tvåstämmigt JA, kom från våra barn. Bra! Hur tycker ni vi ska göra för att underlätta för alla i familjen. Ett schema, svarade barnen. Bra idé! Då får ni två i uppgift att göra ett schema. Tänk då på att pappa är den som jobbar åtta timmar varje dag.... Barnen sprang in på sina rum. Tog fram papper o penna. Började rita upp ett schema med dagar o namn.... medan min man fortsatte äta under tystnad. Han brukar vara tyst när han vill att jag själv ska komma på hur korkat jag beter mig ibland.

Jag satt där o tittade på han. Han sa inte ett ord. Bara tittade på mig. Vad fan glor han på, tänkte jag. Nämen, det var ju bra gjort av mig. Fick jag rensa luften lite... nån måste ju säga till, eller? Okej, det kanske var lite väl hysteriskt då. Men jag är inte så pedagogisk av mig. Hot o mutor funkar bättre. Han var tyst. Jättetyst. Jag hatar det! Det var bara att inse att jag kanske kunde ha haft ett bättre upplägg för mina synpunkter. Det var bara att gå o be om ursäkt.

När jag öppnade dörren till barnens rum... satt två glada tjejer på golvet och samarbetade. Stolta visade de upp sitt schema. Det var kanonfint. Trots det, var jag ändå tvungen att be om ursäkt för mitt beteende.

Nu sitter schemat uppe och gud nåde den som inte följer det.... Men det är bara en kortvarig lösning tills jag mår bra igen. Då vill jag sköta hushållet själv. Kontrollfreak som jag är.

Idag däremot har varit en vansinnigt lugn dag. Barnen har haft studiedag. Ena dottern åkte in till stan o träffade en kompis. Den andra dottern, jag o hunden satt här hemma o glodde. Strömavbrott. Vad gör man? Ingen data, ingen TV, ingen mat! Hela mitt liv just nu gick åt skogen. Min dotter gnällde: Gud, vad tråkigt det är. Välkommen till min värld just nu, tänkte jag. Vi åt chips till lunch. Sen mådde vi illa, gnällde över det och snackade skit... Herregud, vilket liv jag har just nu. Hoppas inte dottern ska berätta i skolan om sin lediga dag imorgon!

Nä, nu ska jag sova. När jag började skriva var det onsdag. Nu är det torsdag! Go kväll på er!

Militären Eva! ;)