När mina barn var små så "hann" jag inte ens amma dom. Såg jag en dammtuss någonstans, så var jag tvungen att anfalla den och ungen fick vänta på mat... HUR SJUKT ÄR DET, FRÅGETECKEN. Eller.... det är inte en fråga, det är HELT SJUKT, JAG VET! IDAG, lever min HJÄRNA upp till samma ideal. Jag ska vara så perfekt! Jag är mamma till tre barn, jag jobbar mer än heltid , jag ska hinna med att någon gång hälsa på min min egen mamma som sitter på ett hem för "Dementa", jag ska hinna med att vara fru åt min man, förhöra mina barn på deras läxor, tvätta, planera ekonomin, diska, skjutsa barn hit och dit, gå på alla möjliga inbjudningar hit och dit och förväntas vara glad och social, gå på alla barnens uppspelningar, konserter och matcher, le och vara glad både på jobbet och hemma! Hur Fan orkar folk med det? DET är en fråga från Mig, som är en ensam varg! Mitt HJÄRTA säger något helt annat...?
Jag lever ett helt vanligt "Svensson-Liv". Inte alls jobbigt egentligen. Ingen i familjen är allvarligt sjuk eller sjuk över huvud taget. Jag älskar min man. Jag älskar mina barn. Jag älskar familjelivet. Jag älskar mina jobb. MEN....
VARFÖR HAR INTE DYGNET ÅTMINSTONE 30 TIM/DYGN....?????? DÅ, skulle allt kännas "lite" lättare. Då hinner jag med ALLT... Utan att känna stress...
Om man är en ensamvarg som Jag... Ja, då krävs fler timmar på dygnet för att anpassa sig! Fler timmar för att känna sig nöjd och belåten när man lägger sig. Fler timmar för att leva upp till dom ideal man själv är uppfostrad till. Fler timmar för att slippa stressen till att reda ut vem Jag är: ENSAMVARG/MAMMA/FRU/SOCIALT JOBB/BLOGGARE/FACEBOOK´ARE/KONTROLL FREAK och PERFEKTIONIST! Vilken jävla kombination?!?!
En STOR GULDSTJÄRNA till min familj, som står ut med mig!
Men min fråga kvarstår till Er som känner igen Er... Hur gör Ni i vardagslivet? Kom gärna med tankar och goda råd!
Varma Godnatt Kramar från mig!
Håller med förstår inte heller hur alla hinner med allt dom gör. Skulle också önska att det var fler timmar på ett dygn. jag känner igen mig i det du skriver, mitt råd är att allt behöver inte vara perfekt. Man behöver inte vara glad och social varje dag det tror jag ingen orkar vara, utan andra människor får ta en som man är helt enkelt att man ibland kan vara sur, ledsen, frånvarande och hur man nu känner sig det är helt normalt att man ibland inte orkar leva upp till de ideal man själv ställer på sig. Ta inte allt så himla allvarligt utan låt dagarna bli som dom blir och lev med dom som dom blir.
SvaraRaderaKramar
Lena