Har inte skrivit här på ett tag. Har hamnat i någon jävla svacka i livet som jag inte riktigt orkar ta mig ur nu. Allt känns bara skit. Allt är fult, allt är tråkigt, allt smakar äckligt och allt känns meningslöst.
Igår vaknade jag 11,30. Idag 10,30 av att min man ringde och störde min dagsömn! Tittade ut på skitvädret, drog täcket över huvudet och somnade om. Ja, vad ska man göra då?
Jag går här hemma mellan dessa fyra väggar och glor. Kan man bli annat än deprimerad? Sitter bara och hittar fel överallt och så alla räkningarna upp på allting. Suck! Man blir inte så tät av att vara sjukskriven! 25:e, vilket skämt!
Nu när jag väl börjat kunna stödja på mitt ben, har jag fått någon slags kramp där skruvarna i benet går in. Känns som om de ligger och skaver mot någon nerv där inne. Jag ger upp snart! Ska det va så här? Vilken jäkla läkningsprocess..... Nu har jag blivit så anti mot detta så nu sitter jag bara med benet i högläge igen. Skiter i det här snart! Det enda positiva är väl att jag gått ner 6,5 kg sen i juli. Men det är väl för att jag tycker att allt smakar skit...
Nä, gud vad barnslig jag låter... måste skärpa till mig! Men hittar ingen inspiration någonstans... Får ta och gå o leta efter den...
Puss o Kram på Er! // Eva
Vilket jäkla ihärdigt gnällande över ett sketet benbrott! Det finns folk med cancer, stroke, ALS, RA, MS och andra gräsliga livslånga sjukdomar som aldrig gnäller! Du är för sorglig. Skärp dig!
SvaraRaderaDet här mina tankar om mitt liv just nu. Jag jämför inte mitt liv med någon annans. Vet mycket väl att det finns dom som har det värre (det gör det alltid).
SvaraRaderaOm du inte vill läsa mina tankar föreslår jag att du läser någon annans blogg istället. För här kommer jag fortsätta skriva, så att mina vänner som bryr sig om mig vet hur JAG mår.
Sen kan jag tycka att om du vill stå för din åsikt så tala gärna om vem du är, annars är det du som är sorglig... Skärp dig!
Till Anonym: Man har en blogg där man vill "skriva av sig" lite om vardagsgrejor och saker som händer kring en i sitt liv. OM det är negativa tankar eller positiva tankar det ska du ge FAAN i. Läs inte bloggen, uppenbarligen är du ju någon som Eva har i sin bekantskap...sorligt. Hoppas att du vågar ge dig till känna så hon kan ta avstånd från sånna som dej, du ger bara "negativ energi".
SvaraRaderaVem är du anonym som inte kan låta folk vara och leva sina liv?? En blogg är ofta en dagbok som man generöst delar med sig av, en bit av en annan människas liv. Visst finns det ALLTID de som har det värre men ibland behöver man få tycka synd om sig själv för att komma över den värsta svackan och delar man då med sig av sina innersta tankar och känslor ska man känna sig hedrad som får dela detta med en vän!!
SvaraRaderaI lööööööve din blogg Eva. Du kan skriva om din tragedi (som detta kanske är i ditt liv) med glimten i ögat. Inte många som skulle fixa. Fortsätt du och skriv om ditt liv, dina tankar och det DU vill skriva om. Ja gillart! ;-) KRAM
SvaraRaderaHåller med alla (utom anonym såklat) vill dessutom få meddela att det absolut inte var ett Jag drömmer fortfarande mardrömmar om den dagen... Jag var med när det hände, åkte med Eva i sjöräddningsbåten och sen vidare i ambulansen till sjukhuset och den vidriga röntgen... Man måste ha varit med för att förstå... Fortsätt med att skriva som du gör Eva, du är bäst!!! Kramar
SvaraRaderaNågra ord försvann visst... Det ska stå att det absolut inte var ett sketet benbrott, det var en av de mest traumatiska upplevelserna i mitt liv!!
SvaraRadera